Hel - Vilddjursjakt

Mot en nattsvart himmel tändes en bål
skallgång tätnar av glimmande stål
inombords nåt som inte vill dö
dömd till att brinna vid svartaste sjö

Vilddjurs vrede smärtar ben
den utan syns på den förste sten
fast gammal man ger ingen tröst
eld och lågor släcker törst

Vore min hand så fri och stark
så föll den förste sten mot mark
men bunden är min tro och nåd
den första stenen alltför hård

Ur törstande sång kom en första stöt
synen skymd utav blodet blöt
o fader se din sargade son
från vilddjurs vrede vill långt härifrån

Förlåt mina synder men hungrig gått
ett gammalt bröd är mitt enda brott
någon piskar slår strör salt i sår
o fader lindra det straff jag får

Det smärtar ont att inte levande gå
vill sona mitt brott med leva ändå
min rätt till liv vill jag slå vakt
men har blivit snärjd i en vilddjursjakt